Gandhi & Anna

 
Vilken häst jag har! Anna har gjort ett sådant bra jobb med honom och han har verkligen utvecklats under dessa veckor. Muskelmassan är utökad -styrka och kondition lika så. Även om det så klart behövs mer av allt för att han ska orka med allt. Men det är ju sådant som kommer med tiden. Han har även fått hoppa lite med en annan ryttare på ryggen och det tyckte han var kalaskul. Så roligt att det är bra variation i arbetet. Dressyr-uteritt-hoppning. Like it! 
 
Något som också är roligt är att Anna tycker han är så rolig och rida. Samt att han är så utvecklingsbar och arbetsvillig. Hon och hennes familj vet ändå vad det är de pratar om och när de pratar om att han med rätt matchning kan gå höga klasser så blir man så där stolt. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle äga en häst som honom men tänk att jag har fått göra (och fortfarande gör) det. Vilket privilege!
Fotografering | | 4 kommentarer |

Well hello vacation.

Väskan är packad, pengarna är växlade och passet ligger tillsammans med biljetterna. En vecka i Grekland är så nära det bara kan komma och jag känner mig himla peppad. Byebye Alingsås & hello Gerani!
 
Inlägg kommer dyka upp under veckan. Både tidsinställda och direkt från Greece. 
Resor & äventyr | | En kommentar |

Från hjärtat

 
Obalans är nog det ord jag har sökt efter den senaste veckan när jag har satt mig här vid datorn för att blogga. Blogga om livet fungerar för tillfället. Men fingrarna har inte dansat som vanligt på tangenterna och därför uteblev mina tänkta inlägg. Det kaos som bröt ut för några månader sedan har lagt sig men allt har ännu inte kommit tillrätta. Därför tror jag obalans är det ord som speglar hur allt är just nu. 
 
Om en vecka blir jag 22 år gammal. 22 år gammal och jag går fortfarande runt helt ovetande om vad jag vill bli eller vad jag ska göra med mitt liv. Jag ser hur vänner åker iväg jorden runt, flyttar hemifrån eller förlovar sig och det känns som jag är kvar på samma plats och stampar. En plats jag inte ens vill stå på. Min kreativitet är sedan några månader tillbaka som bortblåst och min självdisciplin som var så stark är ett minne blott. Anledningen? Jag ser inte längre lyckan i det jag gör. Det må låta deppigt men ärligt talat så är det så. Jag försöker bara ta mig igenom dagarna som går istället för att leva mig igenom dem.
 
Att varje dag köra 50min till jobbet och köa igenom Göteborg. Sitta åtta timmar framför en dator och knappa på ett tangentbord för att sen köra 50min hem igen med ännu längre köer. Och när man väl kommer hem inte orkar göra annat än att däcka i sängen. Det är inte det jag vill göra just nu. Inte det liv jag vill leva. Många säger "Så är det att bli vuxen" men jag ser istället att vara vuxen som en möjlighet till att styra över sitt eget liv -inte tvinga sig igenom det. Göra de saker man annars ångrar att man inte har gjort. Måla upp drömmar med visionen att förverkliga dem. Och just nu har jag en stor dröm jag antagligen kommer att genomföra redan i höst. Ett äventyr som får det att pirra i magen av nervositet och förväntningar bara jag tänker på det.
 
Allt med mitt nuvarande liv, eventuellt kommande liv och allt annat gör att det pågår en hel del i mitt huvud. Jag är i vanliga fall tankspridd och framförallt på kvällarna när jag egentligen borde sova. Men det är en grej som väger tyngre än allt annat. Ett beslut som jag efter många om och men har fattat. Nämligen att jag ska sälja Gandalf. Det hugger till i magen bara jag tänker på det men det är det bästa för oss båda. Han är min bästa vän, speciellt efter vi tog bort vår hund Mozart i februari. Min bästa vän som har funnits vid min sida i extremt jobbiga situationer.
 
Mitt intresse är idag inte lika stort som det en gång var och jag har den senaste tiden inte känt mig motiverad när det gäller ridsporten. Jag älskar individen (Gandalf) men inte allt runt om kring. Samtidigt som en häst hindrar mig från att ta steget vidare till allt annat jag vill och behöver göra. Dels när det gäller den ekonomiska delen men också att man är så bunden. Det är inget beslut jag har tagit över en natt utan jag och mamma har nog vägt för och nackdelar i minst fyra månaders tid. Som ni antaligen förstår är det här ingenting jag just nu vill gå in på mer. Anna kommer att sköta försäljningen åt oss och det känns skönt och framförallt tryggt. Det viktigaste är att Gandhi kommer till ett bra hem. 
 
Obalans var nog rätt ord för min nuvarande situation. Trots att jag stampar på samma ställe snurrar marken nedanför mina fötter. Ett beslut är fattat och typ tiotusen är kvar. 2014 lär bli det år som jag gör mest förändringar och tar steget ut ur min comfort zone. Förhoppningsvis till det bättre men man vet ju aldrig. Fast det är väl det som är charmen med livet. Att man aldrig vet någonting. Eller en sak vet jag, att en vecka på Kreta kommer sitta väldigt fint nästa vecka. Där finns mycket tid för tänkande. Kram på er vänner.
 
Tankar | | 10 kommentarer |
Upp