and I just wanted you to know

För fyra veckor sedan satt jag på ett berg och såg solen gå ner över Stockholm. Diskuterade livet med A samtidigt som vi åt B&J direkt ur paketet och drack rosévin i plastmuggar från 7-eleven. Pratade Londonminnen och allt som har hänt sedan vi kom hem. Vad som kommer hända härnäst. Hur mycket man vill göra men att tiden inte räcker till. Att vi ändå är 23 år nu så är det dags att ta livet "seriöst"? Frågetecken i tusen men ändå så fint. För det var någonstans där på Söders Höjder som mycket gick upp för mig. A är typ världens härligaste person och säger alltid så vettiga saker. Om allt. 
 
Jag hade i princip bestämt mig för att förverkliga den där drömmen om att åka iväg och grooma någonstans i Europa när jag helt plötsligt fick ett nytt jobb här på hemmaplan. Eller plötsligt och plötsligt... Sökte ett jobb och det fick jag. Är tillbaka på världens roligaste arbetsplats fast på en annan enhet. Visst att det är lite tufft att börja 4.30 vissa dagar men har börjat sova bra på nätterna(!!), något som aldrig har hänt innan. Arbetar även med sjukt goa människor, får träffa massvis med roligt folk och får prata en hel del engelska vilket är gött i och med att jag vill hålla igång den efter London. Nytt jobb innebar också att jag köpte mig min första bil, men det kan vi ta mer nästa gång. Wromwrom.
 
Dessutom har jag flyttat. Haha. Allt händer på en och samma gång. Bor numera i lilla London (aka Göteborg för er som aldrig har hört referensen). Här trivs jag bra, himla bra och det var faktiskt skönt att säga hejdå till Alingsås. Augusti fick bli den nystart jag behövde. Gå in i någonting nytt. Prioritera annorlunda och forma det liv jag vill ha. Men framförallt att sluta lägga så mycket energi på sådant jag inte ska lägga energi på. Som att radera människor ur ens liv. Låter rätt brutalt och är lättare sagt en gjort, men det går framåt. Speciellt när jag har världens bästa M som hjälper mig att tänka klart och trycka på en viss delete-knapp. För det är något jag har gjort för mycket i år, lagt energi på fel människor. No regrets (ragrets, hehe) men så onödigt bara.
 
Livet är helt enkelt gott nu och det känns som saker börjar falla på plats. Jag lever det liv jag vill och börjar hitta den där inspon som har varit borta för länge. Är helt enkelt motiverad. Nu ska jag dock göra något mindre peppigt -laga middag. Inte kalaskul när man är själv men får stå ut sista kvällen nu, sedan har jag fint sällskap här hemma igen. Tihi. Det var också något London medförde -ogillar att vara hemma själv. Men det blir nog lätt så när man är van med fyra flatmates. Puss på er vänner!
 
Vardag | |
Upp