what we dream is all that matters

Ett tomt blad i en ny bok. En ny bok jag började skriva på för sex månader sedan. Boken som fick sig en helomvändning från mina tidigare livshistorier. Den novell som innehöll allt jag bara hade kunnat önska mig. Den historia som blev livets liv. London livet. 
 
Jag sitter just nu i Lufthansas lounge på Heathrow. Det är dags att åka hem. Allting har ett slut och nu är det dags att stänga la London för att börja på nästa. Jag kan medge att tårarna trycker bakom ögonlocken när jag skriver detta. För även om jag känner mig redo för att gå på planet och göra någonting nytt så är det alltid sorgligt när saker når sitt slut. No good in goodbyes. Att säga hejdå till de människor man har träffat dagligen i flera månaders tid. Att inte längre se Gurkan från sitt fönster. Inte sitta på en röd Londonbuss och lyssna på musik. Ta den där latten på Starbucks eller mojiton på Steams. Lämna det som fick mig att börja leva igen. Eller leva över huvud taget. 
 
Att släppa allt hemma, packa väskan och åka hit i september var det fetaste klivet jag kunde göra. Your life begins at the end of your comfort zone. Jag hoppade flera tusen mil utanför min comfort zone. Och jag gjorde det med bravur. Den tjejen som vinkade av mamma och pappa på Landvetter söndagen den 7 september finns inte längre kvar. Jag vet att det antagligen låter hårt att säga. Men det är sanningen. 
 
Jag har vuxit så mycket. Jag har förändrats. Tar inte den skit jag tog tidigare, står upp för mig själv. Inser mitt eget värde. Har så galet mycket mer erfarenhet med mig i väskorna hem. Är så extremt stolt och glad över att jag gjorde detta. För det har varit så himla bra. Så himla bra. Och att jag gick ur skolan med bra betyg gör inte saken sämre.
 
Utöver erfarenhet, minnen, leva abroad och allt annat så har jag även fått världens finaste vänner på köpet. Vännerna som gjorde det här så bra. Är så tacksam för att jag hittade rätt från början. Fick min Londonfamilj. Och jag älskar er.
 
Det känns som fler ord är överflödiga och jag kan inte formulera mig mer. För mycket känslor i kroppen och tankar i huvudet. Jag hade en dröm. En dröm jag har velat förverkliga i så många år. Och så gjorde jag det med. Något jag aldrig aldrig aldrig kommer ångra. It's not a goodbye, it's a see you again. Because this is London darling and my heart belongs to this city.
 
#1 - - Zara:

Din resa har verkar helt underbar! Önskar jag hade kunnat göra något liknande, men är fast i Sverige med min drömhäst. Klagar dock inte så mycket över det :) ska bli kul att få fortsätta följa dig!

Svar: Vad roligt att du tycker det och lycka till med hästen :))
Karin

Upp