ONE YEAR

 
Och så har det helt plötsligt gått ett år sedan jag och min 50kg packning lämnade London för att flytta hem till Sverige igen. Ett år sedan jag hade the time of my life. Ett år sedan jag kramade om alla människor som jag antagligen aldrig mer kommer att träffa. Ett år sedan jag avslutade det som kom att kallas för livets liv. 
 
Så jag har helt enkelt bestämt mig för att min bearbetningstid är över. Kanske låter lite udda men for real Karin. Trehundrasextiofem dagar får räcka. London var där och då. Hur mycket jag än älskade det och trivdes måste jag börja fokusera på här och nu. Så är det bara. Jag saknar det fortfarande så att det gör ont samtidigt som jag är väldigt noga med att inte romantisera allting. Tänka på alla baksidor och bakslag. Att jag även där hade downperioder som var svåra att hantera. Fast samtidigt är det en del av livet och på något sätt gick det så mycket lättare där än här. Men istället för att tänka på den tiden måste jag för min egen skull börja tänka på livet nu och framåt. Jag måste sluta jämföra och sådana saker. Allt för min egen skull. Jag lär fortfarande visa lite bilder då och då men min inställning till det hela måste bli annorlunda. Låter så djupt men ja. Huvudsaken är väl att jag själv förstår.
 
Istället för att skriva världens roman igen hänvisar jag istället till två inlägg. Det jag skrev när jag åkte hem över jul och det jag skrev när jag satte mig på planet hem igen. Och så slängde jag med lite ovisade bilder. Eller de flesta är iallafall ovisade. Är så tacksam över denna tid och säger det igen -får du chansen så åk. Om du inte får chansen så ta den. Du kommer aldrig att ångra det. Aldrig. 
 
"You will never be completely at home again, because part of your heart will always be elsewhere. That is the price ypu pay for the richness of loving and knowing people in more then one place". - Precis så är det. 
 
Bildcollage #1
Hoppade av vid Aldwych, köpte Pret och gick sedan över Waterloo Bridge till skolan - Efter en tisdagskväll på Steams hamnade vi på Platform 9 3/4 och åkte till Hogwarts - Pubrunda i Camden - Linnea & jag i The Financial District - En bättre kväll - Min perfekta tisha från Forever 21 - Josie & jag - En view på gurkan

Bildcollage #2
Film i skolan som faktiskt var rolig + världens bästa lärare - en av tusen selfies på (den klaustrofobiska) skoltoaletten - Sista selfien med mina fina roomies - Golden Jubilee Bridge - Smygbild på L i rulltrappan på Waterloo Station(?) - En av typ totalt tio regniga dagar vi hade - Utsikt från Ability Towers aka mitt hem - Harry Potter shoppen på King's Cross - Christmas Lights på Oxford Street. 
 
London 2014/2015 - Life, Tankar | |
#1 - - Jenny:

Åhh jag vet precis hur du känner, jag kom hem från Amsterdam i juni förra året och saknar det så sjukt mycket. Människorna, miljöerna, kulturen, allt var så underbart (även om det givetvis fanns baksidor. Som gången jag var vaken till 4 på morgonen för festen två våningar ovanför hade så sjukt hög musik!) Samtidigt vill jag inte åka tillbaka för det skulle inte vara samma sak. Inte träffa människorna, bo på hotell och ta trammen istället för cykeln vore så väldigt konstigt... jag kommer 'sörja' ett tag till, men sen är det dags som du gör; att fokusera på livet här och nu istället.

Svar: Applåder till din kommentar för det är PRECIS så jag känner! Har övervägt så många gånger att flytta tillbaka men det kommer ju inte vara samma sak. Man vill ha det som var. Låt dig ta tid att "sörja", det behövs. För de intryck man fick där och då är ju fem år på hemmaplan. Kram
Karin

Upp