ONE YEAR

 
Och så har det helt plötsligt gått ett år sedan jag och min 50kg packning lämnade London för att flytta hem till Sverige igen. Ett år sedan jag hade the time of my life. Ett år sedan jag kramade om alla människor som jag antagligen aldrig mer kommer att träffa. Ett år sedan jag avslutade det som kom att kallas för livets liv. 
 
Så jag har helt enkelt bestämt mig för att min bearbetningstid är över. Kanske låter lite udda men for real Karin. Trehundrasextiofem dagar får räcka. London var där och då. Hur mycket jag än älskade det och trivdes måste jag börja fokusera på här och nu. Så är det bara. Jag saknar det fortfarande så att det gör ont samtidigt som jag är väldigt noga med att inte romantisera allting. Tänka på alla baksidor och bakslag. Att jag även där hade downperioder som var svåra att hantera. Fast samtidigt är det en del av livet och på något sätt gick det så mycket lättare där än här. Men istället för att tänka på den tiden måste jag för min egen skull börja tänka på livet nu och framåt. Jag måste sluta jämföra och sådana saker. Allt för min egen skull. Jag lär fortfarande visa lite bilder då och då men min inställning till det hela måste bli annorlunda. Låter så djupt men ja. Huvudsaken är väl att jag själv förstår.
 
Istället för att skriva världens roman igen hänvisar jag istället till två inlägg. Det jag skrev när jag åkte hem över jul och det jag skrev när jag satte mig på planet hem igen. Och så slängde jag med lite ovisade bilder. Eller de flesta är iallafall ovisade. Är så tacksam över denna tid och säger det igen -får du chansen så åk. Om du inte får chansen så ta den. Du kommer aldrig att ångra det. Aldrig. 
 
"You will never be completely at home again, because part of your heart will always be elsewhere. That is the price ypu pay for the richness of loving and knowing people in more then one place". - Precis så är det. 
 
Bildcollage #1
Hoppade av vid Aldwych, köpte Pret och gick sedan över Waterloo Bridge till skolan - Efter en tisdagskväll på Steams hamnade vi på Platform 9 3/4 och åkte till Hogwarts - Pubrunda i Camden - Linnea & jag i The Financial District - En bättre kväll - Min perfekta tisha från Forever 21 - Josie & jag - En view på gurkan

Bildcollage #2
Film i skolan som faktiskt var rolig + världens bästa lärare - en av tusen selfies på (den klaustrofobiska) skoltoaletten - Sista selfien med mina fina roomies - Golden Jubilee Bridge - Smygbild på L i rulltrappan på Waterloo Station(?) - En av typ totalt tio regniga dagar vi hade - Utsikt från Ability Towers aka mitt hem - Harry Potter shoppen på King's Cross - Christmas Lights på Oxford Street. 
 
London 2014/2015 - Life, Tankar | | En kommentar |

what we dream is all that matters

Ett tomt blad i en ny bok. En ny bok jag började skriva på för sex månader sedan. Boken som fick sig en helomvändning från mina tidigare livshistorier. Den novell som innehöll allt jag bara hade kunnat önska mig. Den historia som blev livets liv. London livet. 
 
Jag sitter just nu i Lufthansas lounge på Heathrow. Det är dags att åka hem. Allting har ett slut och nu är det dags att stänga la London för att börja på nästa. Jag kan medge att tårarna trycker bakom ögonlocken när jag skriver detta. För även om jag känner mig redo för att gå på planet och göra någonting nytt så är det alltid sorgligt när saker når sitt slut. No good in goodbyes. Att säga hejdå till de människor man har träffat dagligen i flera månaders tid. Att inte längre se Gurkan från sitt fönster. Inte sitta på en röd Londonbuss och lyssna på musik. Ta den där latten på Starbucks eller mojiton på Steams. Lämna det som fick mig att börja leva igen. Eller leva över huvud taget. 
 
Att släppa allt hemma, packa väskan och åka hit i september var det fetaste klivet jag kunde göra. Your life begins at the end of your comfort zone. Jag hoppade flera tusen mil utanför min comfort zone. Och jag gjorde det med bravur. Den tjejen som vinkade av mamma och pappa på Landvetter söndagen den 7 september finns inte längre kvar. Jag vet att det antagligen låter hårt att säga. Men det är sanningen. 
 
Jag har vuxit så mycket. Jag har förändrats. Tar inte den skit jag tog tidigare, står upp för mig själv. Inser mitt eget värde. Har så galet mycket mer erfarenhet med mig i väskorna hem. Är så extremt stolt och glad över att jag gjorde detta. För det har varit så himla bra. Så himla bra. Och att jag gick ur skolan med bra betyg gör inte saken sämre.
 
Utöver erfarenhet, minnen, leva abroad och allt annat så har jag även fått världens finaste vänner på köpet. Vännerna som gjorde det här så bra. Är så tacksam för att jag hittade rätt från början. Fick min Londonfamilj. Och jag älskar er.
 
Det känns som fler ord är överflödiga och jag kan inte formulera mig mer. För mycket känslor i kroppen och tankar i huvudet. Jag hade en dröm. En dröm jag har velat förverkliga i så många år. Och så gjorde jag det med. Något jag aldrig aldrig aldrig kommer ångra. It's not a goodbye, it's a see you again. Because this is London darling and my heart belongs to this city.
 

Måndag


Sitter i soffan och filar på min sista essay som ska vara inne idag. Pendlar mellan att prata med Josefin och Nadja samtidigt som jag då och då blickar ut över Gurkan och Heron Tower som lyses upp av solen. London bjöd på helt underbart väder igår. Det är vår i luften och det känns fantastiskt. London som jag bara har 13 dagar kvar i nu. 

Fredagen bjöd på en grym pubkväll. Ni vet när vakten säger "I'm getting used to you two now" och det är allmänt gött häng inne på puben. När de stänger klockan ett men blir kvar en timma till. När man går hem och sjunger högt till "Kung i baren". När man åter igen inser vilket jävla liv man lever här. Igår var vi på Harrods och i Hyde Park, var fint det med. Väldigt fint. 

Denna veckan ska bli epic. Allt från mer shopping till Camden till åka upp i Heron Tower till att fira alla hjärtans dag med J&N. Vi ska göra det på vårt sätt och alla är sjukt peppade. O Bar, brownies, film. Mat. Med mina tjejer. Kommer bli awesome. Självklart är skolan en del av veckan med. Har level test idag och nästa vecka är det dags för vår stora exam. Woopwop men det blir nog bra. 

Vi hörs vänner! :)


London 2014/2015 - Life | | En kommentar |
Upp