ONE YEAR

 
Och så har det helt plötsligt gått ett år sedan jag och min 50kg packning lämnade London för att flytta hem till Sverige igen. Ett år sedan jag hade the time of my life. Ett år sedan jag kramade om alla människor som jag antagligen aldrig mer kommer att träffa. Ett år sedan jag avslutade det som kom att kallas för livets liv. 
 
Så jag har helt enkelt bestämt mig för att min bearbetningstid är över. Kanske låter lite udda men for real Karin. Trehundrasextiofem dagar får räcka. London var där och då. Hur mycket jag än älskade det och trivdes måste jag börja fokusera på här och nu. Så är det bara. Jag saknar det fortfarande så att det gör ont samtidigt som jag är väldigt noga med att inte romantisera allting. Tänka på alla baksidor och bakslag. Att jag även där hade downperioder som var svåra att hantera. Fast samtidigt är det en del av livet och på något sätt gick det så mycket lättare där än här. Men istället för att tänka på den tiden måste jag för min egen skull börja tänka på livet nu och framåt. Jag måste sluta jämföra och sådana saker. Allt för min egen skull. Jag lär fortfarande visa lite bilder då och då men min inställning till det hela måste bli annorlunda. Låter så djupt men ja. Huvudsaken är väl att jag själv förstår.
 
Istället för att skriva världens roman igen hänvisar jag istället till två inlägg. Det jag skrev när jag åkte hem över jul och det jag skrev när jag satte mig på planet hem igen. Och så slängde jag med lite ovisade bilder. Eller de flesta är iallafall ovisade. Är så tacksam över denna tid och säger det igen -får du chansen så åk. Om du inte får chansen så ta den. Du kommer aldrig att ångra det. Aldrig. 
 
"You will never be completely at home again, because part of your heart will always be elsewhere. That is the price ypu pay for the richness of loving and knowing people in more then one place". - Precis så är det. 
 
Bildcollage #1
Hoppade av vid Aldwych, köpte Pret och gick sedan över Waterloo Bridge till skolan - Efter en tisdagskväll på Steams hamnade vi på Platform 9 3/4 och åkte till Hogwarts - Pubrunda i Camden - Linnea & jag i The Financial District - En bättre kväll - Min perfekta tisha från Forever 21 - Josie & jag - En view på gurkan

Bildcollage #2
Film i skolan som faktiskt var rolig + världens bästa lärare - en av tusen selfies på (den klaustrofobiska) skoltoaletten - Sista selfien med mina fina roomies - Golden Jubilee Bridge - Smygbild på L i rulltrappan på Waterloo Station(?) - En av typ totalt tio regniga dagar vi hade - Utsikt från Ability Towers aka mitt hem - Harry Potter shoppen på King's Cross - Christmas Lights på Oxford Street. 
 
London 2014/2015 - Life, Tankar | | En kommentar |

what we dream is all that matters

Ett tomt blad i en ny bok. En ny bok jag började skriva på för sex månader sedan. Boken som fick sig en helomvändning från mina tidigare livshistorier. Den novell som innehöll allt jag bara hade kunnat önska mig. Den historia som blev livets liv. London livet. 
 
Jag sitter just nu i Lufthansas lounge på Heathrow. Det är dags att åka hem. Allting har ett slut och nu är det dags att stänga la London för att börja på nästa. Jag kan medge att tårarna trycker bakom ögonlocken när jag skriver detta. För även om jag känner mig redo för att gå på planet och göra någonting nytt så är det alltid sorgligt när saker når sitt slut. No good in goodbyes. Att säga hejdå till de människor man har träffat dagligen i flera månaders tid. Att inte längre se Gurkan från sitt fönster. Inte sitta på en röd Londonbuss och lyssna på musik. Ta den där latten på Starbucks eller mojiton på Steams. Lämna det som fick mig att börja leva igen. Eller leva över huvud taget. 
 
Att släppa allt hemma, packa väskan och åka hit i september var det fetaste klivet jag kunde göra. Your life begins at the end of your comfort zone. Jag hoppade flera tusen mil utanför min comfort zone. Och jag gjorde det med bravur. Den tjejen som vinkade av mamma och pappa på Landvetter söndagen den 7 september finns inte längre kvar. Jag vet att det antagligen låter hårt att säga. Men det är sanningen. 
 
Jag har vuxit så mycket. Jag har förändrats. Tar inte den skit jag tog tidigare, står upp för mig själv. Inser mitt eget värde. Har så galet mycket mer erfarenhet med mig i väskorna hem. Är så extremt stolt och glad över att jag gjorde detta. För det har varit så himla bra. Så himla bra. Och att jag gick ur skolan med bra betyg gör inte saken sämre.
 
Utöver erfarenhet, minnen, leva abroad och allt annat så har jag även fått världens finaste vänner på köpet. Vännerna som gjorde det här så bra. Är så tacksam för att jag hittade rätt från början. Fick min Londonfamilj. Och jag älskar er.
 
Det känns som fler ord är överflödiga och jag kan inte formulera mig mer. För mycket känslor i kroppen och tankar i huvudet. Jag hade en dröm. En dröm jag har velat förverkliga i så många år. Och så gjorde jag det med. Något jag aldrig aldrig aldrig kommer ångra. It's not a goodbye, it's a see you again. Because this is London darling and my heart belongs to this city.
 

2014

När klockan slog 00 natten till första januari 2014 var jag helt inställd på ett nytt år fyllt med häst. Planerade att köpa en sadel för 30k, träna regelbundet och göra allt som krävdes för att jag och Gandalf skulle bli så sammansvetsade som möjligt. Sex månader senare skrev jag på försäljningskontraktet och Gandhi var inte längre min. Efter 15 år valde jag att lägga hjälmen på hyllan och ta klivet ut från sporten. Den här gången på riktigt. 
 
2014 blev förändringarnas år. Men framförallt det år som jag hittils ser som det värsta men också det absolut bästa i mitt liv. Har försökt förstå hur den kombinationen fungerar men står fortfarande utan svar. Året har varit helt upp och ner. Som en berg och dalbana utan bromsar blandat med en flygtur på en rosa, luddig enhörning. 
 
Att i början av året få beskedet att pappa låg med bruten rygg på ett sjukhus i Key West förändrade allt. Det blev ett uppvaknande om hur skört saker och ting är. En vecka senare blev vår hund Mozart jättedålig och fick somna in efter 11 år vid min sida. Och för tre veckor sedan fick jag beskedet om att en närstående släkting hade gått bort. Det här med att bita ihop och gå vidare -vara stark fick sig en ny innebörd. Men också att i de dystra tiderna så finns det också ljus. Och det var det ljuset som gav mig det bästa året någonsin. Jag fick från att vara ganska negativ till att bli positiv. Börja förstå vad som är viktigt. Se lösningarna istället för problemen. Och det var någonstans där jag insåg att det är jag som styr över mitt eget liv vilket ledde till förändring efter förändring. 
 
I maj tog jag beslutet att sälja Gandalf. Tanken hade legat och grott länge i bakhuvudet men jag kände att det var nu eller aldrig. Ingen annons krävdes och det klickade på första provridningen, sedan var han såld.
Det var även i maj jag bestämde mig för att byta jobb. Blev tipsad om en tjänst på Landvetter Airport som jag sökte. Blev inringd på intervju och blev även erbjuden tjänsten. Något som ledde till en galet rolig sommar. Sedan jobbade jag ju även på Gothenburg Horse Show i år igen. Skrev extremt mycket texter/reportage till deras magasin som såldes under tävlingarna + vanliga arbetet på hemsidan då. Galet kul.
 
Och London. Älskade London. Som denna staden har gjort för mig.  Kände bara "nu eller aldrig" och så bokade jag. Satte mig på planet den 7 september mot ett helt nytt liv. Visste knappt någonting, kände inte en kotte. Men oj så bra det blev. Skrev en hel kärleksförklaring för två veckor sedan. London blev min räddning. Mitt bästa beslut någonsin. Har vuxit extremt mycket som person och känner verkligen bara hur rätt det var. Hur bra det blev. Hur roligt det blev att leva. 
 
Jag har dessutom hunnit med en weekendresa i London som skedde i månadsskiftet januari/februari. Och min födelsedag i maj spenderades i år på Kreta. En underbar vecka i Grekland, som jag behövde det. Har även hunnit med en roadtrip upp till Stockholm för att se One Direction. Och för att inte tala om Jingle Bell Ball i O2 arena nu i december. Egen lounge tillsammans med goa vänner. Få höra The Script, OneRepublic, Ella Henderson, Olly Murs osv osv osv. Sån sjuk kväll. 
 
Ikväll firar jag in 2015 i klänning, klackar och med ett champagneglas i handen. På måndag åker jag äntligen tillbaka till älskade London. De sista veckorna ska även bli de bästa. I maj väntar Summerburst och dansa till Avicii. Är så galet taggad på det med. Är överlag laddad på det nya året. Dock utesluter jag ord som "nystart" och "mitt nya jag". För jag har insett efter i år att man kan börja på någonting nytt oavsett om det är 1 januari eller 4 juni. Det är du själv som bestämmer när du vill göra din förändring. 

Gott Nytt År på er vänner! :)
Tankar | | Kommentera |
Upp